Dela sidan på sociala medier

Kontaktinformation

Bilden visar utdelning av valsedlar framför Rådhuset i Stockholm, från Veckorevy 1921-09-19.

Bilden visar utdelning av valsedlar framför Rådhuset i Stockholm, från Veckorevy 1921-09-19. Upphov: AB Svensk Filmindustri.

Kampen för rösträtt

I slutet på 1800-talet var demokratin långt ifrån fullständig i Sverige. Endast manliga medborgare med kommunal rösträtt och hög inkomst hade rätt att rösta i tvåkammarvalen enligt 1866 års riksdagsordning. Endast 6 % av befolkningen i Sverige gavs alltså möjlighet att rösta i riksdagsvalen.

Missnöjet var stort och därför bildades Sveriges Allmänna Rösträttsförbund (SARF) 1890. Rörelsen ledde så småningom till ett mer demokratiskt styrelseskick i Sverige och var betydelsefull för samarbetet mellan liberaler och socialdemokrater när det gällde införandet av allmän och lika rösträtt för både män och kvinnor efter första världskriget.

1909 avskaffade riksdagen de så kallade penningstrecken, vilket var ett krav på årsinkomst över en viss summa, alternativt äga eller arrendera en fastighet över ett visst taxeringsvärde för att kunna få rösta. När detta avskaffades fick ett ökat antal av landets män rösträtt. När man läser Dagens Nyheters årskrönika 1909 kan man läsa att Sverige nu infört allmän och lika rösträtt, men det skulle dröja ända till 1921 innan kvinnorna var en del av detta efter mycket hårt arbete.

Kampen för den kvinnliga rösträtten väckte både debatt och ilska hos politiker och andra när den kom upp på dagordningen i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet. Argument som att barn och hem lämnas åt sitt öde om kvinnor ska iväg och rösta var vanliga. Kvinnans plats var i hemmet och den skulle man inte votera bort. Rösträttsfrågan för kvinnor hade framlagts som motion i riksdagen redan år 1884 men röstades ned med rösterna 53 mot 44.

Bilden visar juristen Eva Andén och personalen på hennes advokatbyrå när de går för att rösta för första gången, september 1921. Reproduktion: KvinnSam, Göteborgs universitetsbibliotek.

Bilden visar juristen Eva Andén och personalen på hennes advokatbyrå när de går för att rösta för första gången, september 1921. Reproduktion: KvinnSam, Göteborgs universitetsbibliotek.

Inte förrän 2 april 1912 la den svenska regeringen fram ett lagförslag om kvinnlig rösträtt genom en proposition i riksdagen. Men den 18 maj röstades förslaget ned av först Första Kammaren med 86 röster mot 58. I Andra Kammaren antogs däremot förslaget med 140 röster mot 66. Det resulterade den gången till att den kvinnliga rösträtten föll, men det skulle visa sig att frågan återkom med förnyad kraft.

Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR), som startades1903, kämpade tappert med saken. Till slut togs rösträttsfrågan upp igen i kammaren där liberalen Karl Staafs andra regering lade fram den första propositionen om rösträtt och valbarhet för kvinnor i riksdagsval. Propositionen, som var den första av tre innan den kvinnliga rösträtten vanns 1919 var avgörande för det slutliga resultatet som byggde på den debatt som fördes inom rösträttsrörelsen. Propositionen var början på slutet av kampen för den kvinnliga rösträtten i Sverige.

Rösträttsmöte. Kort ur fotoalbum ur Elin Wägners samling.Anna Whitlock (sittandes i mitten), Ester Brisman, Emilia Bromée, Lydia Wahlström.Man ser även Elin Wägner stående till vänster om Anna Whitlock.

Rösträttsmöte. Kort ur fotoalbum ur Elin Wägners samling.Anna Whitlock (sittandes i mitten), Ester Brisman, Emilia Bromée, Lydia Wahlström.Man ser även Elin Wägner stående till vänster om Anna Whitlock.

Rösträttens viktiga datum

Betyder det att allmän rösträtt för män infördes 1909 – och allmän rösträtt i könsneutral mening infördes 1921? Det är en vanlig tolkning, men det förekommer också att andra årtal lyfts fram som den allmänna rösträttens födelseår, och då särskilt åren 1918 och 1919. Förklaringen är denna:

Den 17 december 1918 beslutade den extrainkallade riksdagen att allmän och lika rösträtt skulle införas. Detta viktiga principbeslut lade i sin tur grunden för de lagändringar som möjliggjorde rösträtt för kvinnor. Eftersom rösträtten reglerades i grundlagen gällde särskilda regler för lagändring, nämligen att två likadana beslut fattas av två riksdagar, det vill säga med ett riksdagsval emellan.

Den 24 maj 1919 fattade riksdagen det första av de två grundlagsändringsbesluten. I och med detta ansåg många, däribland Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR), att reformen var i hamn.

Hösten 1920 hölls det sista svenska riksdagsvalet där enbart män hade rösträtt.

Den 26 januari 1921 fattade riksdagen det andra och bekräftande grundlagsändringsbeslutet. Därmed ändrades grundlagen och kvinnor fick rösträtt.

På hösten 1921 ägde det första riksdagsvalet rum där kvinnor fick rösta. Detta var också det första riksdagsvalet där kvinnor var valbara, det vill säga kunde väljas till riksdagsledamöter. Fem kvinnor; Kerstin Hesselgren, Elisabeth Tamm, Nelly Thüring, Bertha Wellin och Agda Östlund, valdes in. De tillträdde sina riksdagsplatser när riksdagen öppnade 1922.

Den allmänna och lika rösträtten hade införts.

(Fia Sundevall, ”Den allmänna rösträtten – när infördes den?”, artikel på Demokrati100.se,  www.demokrati100.se/den-allmanna-rostratten-nar-infordes-den/ Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. (hämtad 2021-03-29).

Sidan uppdaterad 2021-05-10